När kan barn börja spela Fia?
Det finns ingen exakt gräns. Ett bra tecken är att barnet kan räkna prickarna på tärningen och orkar vänta på sin tur. För många är det någon gång i förskoleåldern. Yngre barn kan gärna spela tillsammans med en vuxen, som ett lag med en färg.
Det fina med Fia är att tärningen gör alla jämlika. En fyraåring kan slå sin morfar, och det vet alla runt bordet. Det gör spelet roligt redan från början.
Fem sätt att göra Fia lättare
1. Börja utan knuff
I Fia utan knuff får alla pjäser stå i fred. Ingen skickas hem till boet, så ingen blir ledsen när det går dåligt. Det är ett lugnt sätt att lära sig hur pjäserna går runt brädet. När knuffen sedan kommer in blir den en rolig överraskning i stället för en chock. I spelet väljer du det under Välj spelare och regler.
2. Spela ett kort parti
Ett vanligt parti med fyra pjäser var kan ta en stund. Välj Kort parti så har alla bara två pjäser. Då hinner man spela klart innan tålamodet tar slut, och det blir lättare att hålla koll på sina egna pjäser.
3. Ta det lugnt
I menyn kan du ställa in tempot på Lugn. Då rör sig pjäserna långsammare och datorspelarna tänker lite längre. Det ger små barn tid att se vad som händer.
4. Räkna stegen högt
Låt barnet räkna högt medan pjäsen hoppar: ett, två, tre. I vårt spel hoppar pjäsen en ruta i taget, och varje hopp har en egen ton som stiger. En sexa blir som en liten melodi. Med ett riktigt bräde hemma kan barnet flytta pjäsen själv och räkna på samma sätt.
5. Ansikten och symboler
Pjäserna i vårt spel har ansikten. De ser glada ut när de kommer i mål, blir yra när de blir knuffade och ser nervösa ut när någon kan knuffa dem. Det lär barn var faran finns, utan att någon behöver förklara.
Har barnet svårt att skilja färgerna åt, eller ser någon i familjen färger på ett annat sätt? Slå på Symboler på pjäserna i menyn. Då får varje färg sin egen symbol: hjärta, ruter, stjärna och klöver.
När pjäsen åker hem
Knuffen är det roligaste med Fia, och det jobbigaste. Att se sin pjäs åka hem kan kännas orättvist när man är fyra år. Några saker som brukar hjälpa:
- Säg det innan ni börjar: alla blir knuffade någon gång. Det är därför det heter Fia med knuff.
- Gör det till en lek: säg ”Hejdå, vi ses snart!” när en pjäs åker hem. I vårt spel flyger den i en båge och landar yr i boet.
- Visa hur man förlorar: när en vuxen blir knuffad och skrattar, lär sig barnet att det går bra.
- Byt regel: blir det för mycket, spela utan knuff ett tag. Det är inget fusk, bara en annan variant.
Att vinna och att förlora
Fia är ett bra sätt att öva på att förlora, eftersom det mest är tur. Ingen kan skylla på att någon annan är smartare. Fira gärna varje pjäs som kommer i mål, inte bara vinnaren. Och säg tack för spelet efteråt, allihop. Datorspelarna i vårt spel gör det också.
Spelar ni mot datorn är Lilla Lisa det snällaste valet. Hon flyttar mest på känn och säger ”Hoppsan!” när det går snett.
Vems tur är det?
Turen går medsols, alltså åt samma håll som klockans visare. I spelet lyser den spelare upp som har turen, och tärningen får spelarens färg. Med ett riktigt bräde kan man låta den som har tärningen hålla i den tills turen är slut. Det blir tydligt för alla.
Spela med mormor och morfar
Fia är ett spel som förenar generationer. Många mor- och farföräldrar har spelat det själva som barn. Några tips:
- En skärm, flera spelare: välj Människa för flera färger under ”Välj spelare och regler”. Ni turas om att trycka på samma telefon eller surfplatta. En surfplatta på bordet fungerar fint.
- Stor skärm och lugnt tempo: på en surfplatta blir pjäserna större, och tempot Lugn ger alla tid att hänga med.
- Ett eget bräde: skriv ut en spelplan och använd knappar eller små leksaker som pjäser. Det blir ett eget pyssel innan spelet börjar.
Läs mer
- Reglerna för Fia med knuff, steg för steg med bilder.
- Husregler och varianter, till exempel utan knuff eller bara sexa.
- Spelplan att skriva ut, gratis.